Förståelse

Läser en blogg om en mamma som har en dotter som har Anorexia. Väldigt tänkvärt då jag själv har en mamma och pappa som (tyvärr behövt) gått igenom samma sak. Att se sin dottern sakta (väldigt fort) bli smalare å smalare utan att kunna gör något. Att dotter bor 30 mil bort å kan låta "monstret" härja fritt, att för varje gång vi sågs var jag mindre. Att dansa på heltid gjorde inte saken bättre. Att läsa denna blogg nu när jag är frisk från detta "monster" ger mej en väldigt stor förståelse för mina föräldrar va dom behövde gå igenom. När man är mitt upp i allt tänker man inte så. Nu många år senare känner jag en otrolig tacksamhet till dem. Att dom orkade all år, att dom alltid stod breve mej när jag verkligen behövde. 

Det finns många fler som hjälpte mej genom detta, min älskade syster, min fina vän Sanna, min faster, mitt ex C, Frejanerna. Ja utan er hade jag inte vare där jag är idag. 

Nu när jag själv är mamma kan jag verkligen förstår att man går genom eld å vatten för sina barn. Vad hade jag gjort utan Er mamma och pappa💕 

Det går att bli friskt, det gör det även om det verkar hopplöst. År 2004 va början på resan 2008 bodde jag på behandlingshem, 2011 föddes vår älskade Nova å då var jag väldigt rädd för hur jag skulle reagera, hur skulle det gå när jag gick upp i vikt? Men du, jag brydde mej inte ett endaste dugg för det va kärlek som växte. Å nu 2015 föddes vår älskade son å alla dess "monster" rädslorna är helt borta. Jag vet att jag aldrig kommer hamna där igen för det är det inte värt. Finns så mycket här i livet som är värt så mycket mer💙❤️ 

Vad ville jag säga med detta? Jo att mina föräldrar är det bästa föräldrar man kan ha. Älskar er till månen och tillbaka så många gånger att det inte går att räkna.

Älsklingar på jorden! 😘😘😘