När kvällen kommer och det blir tyst, när barnen sover och lugnet lagt sej. Det är då alla tankar kommer, det är då ensamheten kommer krypande. När man ska gå å lägga sej i en kall och tom säng. När man inte har någon att säga god natt till. Det ekar tomt. Har aldrig vare bra på att bara ensam, är ju aldig ensam men ändå känner jag mej väldigt ensam. Ingen att dela kvällarna med, ingen att berätta om dagen för. Ingen som lyssnar och skrattar åt dagens upptåg. Ingen som kommer in genom dörren när jobbdagen är slut och säger hej hur har din dag vare. Att vara ensam är inte min grej. Att inte ens få ett hej då gör verkligen ont. Men det är väl kanske så det är nu, bara å vänja sej att det är så det är nu. Håller ihop för Novas skulle, hon ska inte behöva se hur ont det gör, hur jobbigt det är, hur ledsen jag blir. Orken börjar ta slut, hoppas att det kommer kännas lättare snart. När rutinerna börjar landa, när vardagen ensam blir det vanliga. Önskar att det inte behöver vara såhär.