Tänk om man kunde stänga av hjärnan från alla tankar, va lugnt å skönt det skulle bli. Bara för en liten stund. Tur det är onsdag snart å Greys för det är det enda som funkar😊 

Isaac vaknar oftast nångång mellan 06.30 och 07.30. Vi går upp gör mat till han och kaffe till mamman. Han grejsar lite å sen somnar han om efter en stund. Den stunden (som är nu) är så skön, Novis sover, Isaac sover å jag sitter med en kopp kaffe å tittar på One tre hill. Solen är påväg upp å dagen kickar snart igång. Njurar av lugnet å en stund för mej själv. Har insett att försöka somna om gör mej bara irriterad för Nova vaknar oftast precis när jag själv håller på att somna om å då blir jag bara ännu tröttare. Så jag har tänkt om och istället njutar jag en stund för mej själv till ljudet av små sovandes andetag💕

Vissa dagar är jobbigare än andra. Har haft förhållandevis ganska bra dagar senaste veckan. Men idag va det bara som att det vreds om. Att en enda lite kommentar kan få tårarna att bränna bakom ögonen. Kommentaren va inte illa ment för det kunde ju personen i fråga inte vet något om. Om hur livet ser ut för oss. Situationen kanske ser ut på ett sett men egentligen är verkligheten en helt annan. Att bara ta föregivet är ganska klumpigt, men samtidigt har man en lite bäbis är det väl så. Att man är en familj som lever under samma tak.

Så sjukt trött vart jag, försöker med att sockerchock kroppen med lite godis för att orka hålla mej vaken genom Greys. Men verkar fungera lite sådär... Hade det inte vare för Greys hade jag lagt mej, men det går ju bara inte å missa😊 Så tar mej en bit choklad till å lurar kroppen att tro att den är pigg😊

En dag som vare både upp och ner. Novis har haft en jobbig dag, vare arg å ledsen om vart annat. Försöker få henne å berätta vad som händer när hon känner såhär. Å idag berättade hon att hon är rädd för att jag ska lämna henne💕 Älsakde älskade dotter det kommer jag ALDRIG att göra. Att du ens undrar över det gör så ont i hjärtat💕 

Bryter ihop å kommer igen. Tung förmidda. Tårarna rinner. Huve dunkar. Somnar, vaknar å tar nya tag! 

Har samlat på silverskedar sen jag var liten. Dessa har legat nedpackade sen kag flyttade hemifrån i samma kartong i alla år. Men nu äntligen har dom fått komma fram. Va är det för vitts med att ha dom om man aldrig använder dom bara för att det är "fin skedarna"!? Nej nu ska dom användas. Men efter X-antal år nedpackade så såg dom inte allt för kul ut. Så ikväll tog jag å putsade dom. Eller nja jag och jag lät bakpulveret sköta det hela😊 Å här kan man börja ana skedarna

När kvällen kommer och det blir tyst, när barnen sover och lugnet lagt sej. Det är då alla tankar kommer, det är då ensamheten kommer krypande. När man ska gå å lägga sej i en kall och tom säng. När man inte har någon att säga god natt till. Det ekar tomt. Har aldrig vare bra på att bara ensam, är ju aldig ensam men ändå känner jag mej väldigt ensam. Ingen att dela kvällarna med, ingen att berätta om dagen för. Ingen som lyssnar och skrattar åt dagens upptåg. Ingen som kommer in genom dörren när jobbdagen är slut och säger hej hur har din dag vare. Att vara ensam är inte min grej. Att inte ens få ett hej då gör verkligen ont. Men det är väl kanske så det är nu, bara å vänja sej att det är så det är nu. Håller ihop för Novas skulle, hon ska inte behöva se hur ont det gör, hur jobbigt det är, hur ledsen jag blir. Orken börjar ta slut, hoppas att det kommer kännas lättare snart. När rutinerna börjar landa, när vardagen ensam blir det vanliga. Önskar att det inte behöver vara såhär. 

Gaaaaa jag blir galen, börjar snart å grina. Måste få sova! Strax före 7 tyckte Nova det va morgon!!! INTE jag. När va hon valen före 7 senast? Ja va säkert ett halvår sen! Blir galen på detta. Så nu har jag parkerat dottern framför tven å hoppas kunna sova en liten stund till. 

Idag har jag blekt/färgat håret åså klippt det med kökssaxen... Gick helt okej tills jag fick ett infall att jag skulle klippa lugg!!! Finns en anledning till att jag INTE haft lugg på väldigt många år. Å den anledningen är att jag har en virvel på ena sidan som gör att det blir 80-tals lugg av det hela... Hur tänkte jag nu kan man ju undra? Ja jag tänkte nog inte alls, tur det finns hårspännen medan den växer ut igen👍😊 

2003 flyttad jag hemifrån. Då flyttad jag till Umeå för att dansa. Sen har det rullat på och i Umeå vart jag kvar till jan 2009 då flyttlasset gick till Sthlm. Okt 2010 förflyttad jag mej 7 mil norrut till Uppsala å mars 2013 va jag tillbaka i Shlm. Under alla dessa är har jag trivts väldigt bra vart jag än har bott, men hemma har ändå alltid vare i Sundsvall. Å nu känns det verkligen som om att jag har komme hem. Det är här jag vill bo, det är här jag vill att mina barn ska få växa upp. Här är det tryggt, här finns mina barndomsminnen som jag vill dela med mej av till mina barn. Det är Sundsvall som är mitt hemma. Här finns familjen, släkten å underbara vännen. (Underbar vänner har jag utspritt i hela landet💕) Här leker vi på mina gamla skolgård, här har jag lekt många gånger. Ser dock lite (väldigt mycke) annorlunda ut. Så kul att få berätta för Novis om vad jag lekte, vart jag gick, vilka fönster som va "mina" när jag gick lågstadiet💕

En underbar förmidda med Novis, vi har busat, lekt å skrattat så vi nästa kissade på oss. Å nu känns det så himla tyst å tomt när hon åkt till PappaA. Vill inte, vill inte, vill inte. Älskade Novis vill inte va ifrån dej var och varan kväll. Fy känns så himla tomt. Trotts att du går mej på nerverna ibland, trotts att vi bråkar å inte drar jämt så vill jag aldrig vara ifrån dej. Älskar dej till månen och tillbaka så många gånger att det inte går att räkna. 

Att få krypa ner i sängen med sitt eget täcke, sina egna kuddar med sina egna påslakan på. Den känsla kan jag meddelan är helt fantastisk. Mitt fluffiga duntäcke delux med satinlakan. Va nästa 6 månader sen. (Även detta har legat ned packat) Kommer sova som en prinsessa inatt.

Känner mej ledsen å förvirrad. Omöjligt å sova. Fattar inte vad som hänt! Packade ner mitt liv i kartonger på Lidingö som sambo och gravid. Packar upp som ensamstående tvåbarns mamma. Det är inte meningen att man ska bli ensam när man har en bäbis på 3(!) månader. Man ska va tillsammans som en familj, brottas med blöjbyten å matning tillsammans inte på varsitt ställe. 

Idag har vi fyllt på med massor av härlig solenergi☀️

Tänk om det fanns en av å på knapp till tänkandet då kanske man hade kunna få sova sej lite! Trött mössa men tankeverksamhet är på högvarv så det är omöjligt att sova! Gaasch! 

Så himla fel å konstigt hur det kan bestämmas vikariestopp! Förstår inte hur dom tänker, det måste ju finnas nått annat sätt att gå tillväga än att sätta barnens säkerhet åt sidan?! Eller???

Jag har medvetet valt att ha Novis hemma. Många fråga om hon går på förskola eller så, nej det gör hon inte. Känns nästa som att jag måste försvar mej för att jag valt att umgås med mitt barn istället för att lämna henne på en fullproppad förskola där det just nu råder vikariestop. Nej jag väljer att umgås med min underbar dotter för att jag kan, för att den här tiden tillsammans med mina barn, på heltid, inte kommer att komma tillbaka. Visst jag får många gråahår och vissa dagar är det tuffen, men vad gör väl det. Jag älskar mina barn å har jag möjligheten att ha båda hemma så väljer jag det. Det kommer en tid, alldeles för snart, då jag måste börja jobba igen å lämna mina barn till någon annan. Då kommer dessa personer träffa mina barn mer än vad jag gör de vakna timmarna som är på ett dygn. 

Tankarna snurra. Vill bara dra täcket över huve, vakna imorrn å upptäcka att jag bara drömt allt😔